haveyoumetmarge

Loggar in nångång då och då här och tänker att jag ska få något skrivet, men jag vet aldrig vad jag ska ordbajsa om den här gången... Haha, kul ord egentligen, ordbajsa (tack för alla MVG:n, kära förmåga). Anywho.


Den här sommaren har varit plus/minus-noll. Inget har hänt, alls, överhuvudtaget. Har längtat efter något, kanske någon. Har inte haft kraft att ta tag i min längtan. Min favoritsysselsättning har varit att sova eller kolla på serier. Jag har inte badat en endaste gång, inte ens grillat. Har inte haft på mig badkläder ens. Har jobbat sisådär mycket. Har druckit en skvätt nån gång då och då. Har filosoferat lite, gråtit en skvätt nångång och fått mig några underbara stunder med härliga människor och skratt. Men allt är inte här. Jag är ju här, men jag har ingen aning om var här är. Eller vart jag ska. Blir stressad av alla andras stress inför framtiden. Längtar hem till mammas famn. Till mina systrars skratt och mina bröders kärlek. Jag orkar inget längre. Det skrämmer mig. Men jag orkar inte ens bry mig om att jag inte orkar nåt. När ska jag sluta vara trött? När ska jag börja känna nåt igen? Ingen aning. Jag är omringad av så många bra människor, så många härliga personligheter och bra vänner. Ändå har jag inte kunnat ta nån till mig, har inte kunnat anstränga mig. Kan bara tänka på att utan Emelie hade nog denna sommaren inte gått, inte alls lika bra i alla fall. Tack sötis för att du aldrig i ditt liv skulle kunna döma, varken mig eller en främling. Du får mig faktiskt att öppna ögonen, lite mer varje dag. Jag ser de små sakerna du gör för mig, även om du inte ser att jag ser.

PUSS.