haveyoumetmarge

I år längtade jag till hösten redan i maj... nej men. Tiden här i Oslo har varit den mest fantastiska. Jag har träffat så otroligt många bra människor, hittat en stad och ett jobb jag älskar. Lärt känna mig själv bättre. Ändå har denna sommaren varit något av det långsammaste jag någonsin upplevt. Hade antagligen känt samma känsla var jag än hade befunnit mig, men saknar glädjen över livet. Jag var inte den mest hälsosammaste eller piggaste människan i vintras, men jag hade kul! Jag tyckte livet var mysigt. Jag var olyckligt förälskad i någon och det tog mig säkert ett halvår, om inte längre, att komma över det. Men jag kände något i alla fall. Jag kunde gråta, jag kunde skratta, jag kunde hata och jag kunde förlåta. Jag tror att jag är olyckligt förälskad i någon nu med, men jag vet inte helt. Denna person kommer jag aldrig att få - it's a cruel thing you will never know all the ways I tried - själva förälskelsen började nämligen med att jag insåg att personen aldrig skulle vara intresserad, och sen förstod jag att jag själv var det. Det är inte den bästa känslan i magen att hålla sig från att ens prova på eller försöka något, att det bara är att inse hur otroligt naiv och patetisk man är. Att det är lika bra att inte ens se på personen i fråga, för den värmen man får i kroppen och fjärlilarna i magen inte ens är värda att känna. Man blir så liten. Att höra ditt namn eller få veta att du var där eller här, bara höra något relaterat till dig får mig såklart att reagera lite... Jaha, var han där... jaha, vad sa han då? Men har lärt mig att bara inte göra det, att det fan inte spelar någon roll. Ja, jag vill också bli uppskattad, vill också känna mig gillad, vill också ha någon som skulle bli extra glad av att se just mig. Det är garanterad inte du. I min mage bor en pistol som alltid är laddad och det lilla hopp om dig som någonsin lyckas smyga fram avlossar automatiskt skottet som tar död på allt opassande, det som inte är välkommet. Jag hatar att jag känner så här. Men jag orkar ju inte känna något, så allt går otroligt segt fram. Snälla, spola fram nu.