nästa, slutstation... avstigning samtliga passagerare
två små skitsms... ingen grej. men ändå de största. två meddelanden via moderna brev men tusen blickar och nån miljon meddelanden, fast i kroppsspråk. detta är en snedbajnsing i dina ögon... vem fan är jag? ingen, inte ens den jobbiga längre. lägre ner i din lista.
vill, vill, vill... aldrig, aldrig, aldrig. känner inget längre. den bitande kylan mår jag bra av, för då känner jag iaf av nånting. du är inte ens du. jag måste nog älska smärta, för annars hade jag aldrig låtit mig hamna här. jag har ett destruktivt beteende mot mig själv.
jag vet, jag är noll. och det börjar lossna.
hoppas att thailand gör mig bättre. gör så att jag får känsel i fingrarna igen.
en gång i tiden gillade jag att skriva, att uttrycka mig. jag hatar detta. eller nej - jag är likgiltig.
när tog jag det här tåget?
vill, vill, vill... aldrig, aldrig, aldrig. känner inget längre. den bitande kylan mår jag bra av, för då känner jag iaf av nånting. du är inte ens du. jag måste nog älska smärta, för annars hade jag aldrig låtit mig hamna här. jag har ett destruktivt beteende mot mig själv.
jag vet, jag är noll. och det börjar lossna.
hoppas att thailand gör mig bättre. gör så att jag får känsel i fingrarna igen.
en gång i tiden gillade jag att skriva, att uttrycka mig. jag hatar detta. eller nej - jag är likgiltig.
när tog jag det här tåget?
Kommentarer
Trackback
