Solen
Om mindre än en liten vecka så är jag utomlands, och kommer att vara där en stund. Är så glad och spänd, men samtidigt känns det sjukt konstigt att man kommer att vara borta från allt. Behöver komma bort så himla mycket. Tycker verkligen om att vara här, men känner på nåt sätt hur jobbigt allt är i hela kroppen. Oroar mig för jättesmå och töntiga saker hela tiden och känner att tiden innan jag kommer att åka iväg är alltför kort och att jag inte kommer få tid för nyårsfirande, packning, städning, (att jobba), att handla, att dona, att andas, att åka förbi Stockholm och samtidigt säga hej då till allt. Den här resan kommer att göra mig så gott, men just nu, i denna stund, känns allt jobbigt.
Julen var bra och jag ser fram emot ett bra år och massa nya upplevelser av människor och platser jag aldrig sett förr...
Jag ser mest av allt fram emot av att få vara med härliga människor i en underbar miljö, av att få känna solen värma min kropp och att kunna glömma bort vilken veckodag det är, och att inget sånt faktiskt spelar nån roll. Nästan alltid känner jag att jag inte passar in... Att när jag äntligen börjar förstå var och vem jag är, så ändras omständigheterna (vilket de alltid kommer att göra i för sig) och jag börjar om på noll. Just nu, vet jag inte alls vem jag är. Det känns jättegrått och tungt inom mig. Hoppas att allt blir bra och kommer att kännas ok igen.
Saknar mina systrar, min mamma, Ritva och mina vänner hemma.
Nu är det inte länge kvar, sen pausar allt.
/Filosofen
Kommentarer
Trackback
